En person till sjukhus efter olycka

När jag äntligen fått upp åkergräsklipparen på släpet, efter att ha klippt gräset som började bli allt för långt, rättade jag till singeln så att märkena som blivit efter den våldsamma gasningen (för att gräsklipparen skulle orka upp) inte skulle vara så uppenbara.
Jag sprang in i huset och hämtade bilnycklarna till Audin, eftersom det var den jag skulle köra hem från svärföräldrarna efter det att jag lämnat av deras gräsklippare där. Jag brydde mig inte om att stänga av Spotify, jag skulle ju vara tillbaka på mindre än 5 minuter. Några fönster stängde jag inte heller innan dess att jag tog på mig skorna för att gå ut till bilen.

Värmen slog mot mig när jag öppnade bildörren för att hoppa in. Jag sjönk ner i förarsätet och så plötsligt slog det mig; jag sitter i en automatare och jag har aldrig tidigare kört en automatare. Det optimala var kanske inte att köra med släp första gången man skulle testa denna sorts bil! Samtidigt som jag funderar ut en lösning på mitt lilla problem kör en moped upp på uppfarten. Det är Sissi (svärmor) som kommit för att hämta bilen eftersom hon blivit ombedd av Mille (Thias syster) att köra hennes fotbollskläder till träningen eftersom hon själv inte skulle hinna hem efter jobbet. Samtidigt tänkte vi ut lösningen på vårt lilla probelm; hon tar bilen för att köra hem och lämna släpet för att sedan köra vidare med Milles kläder, medan jag tar moppen hem till dem för att sedan köra hem audin - problem löst!

Jag satte på mig hjälmen med den alldeles för utdragna remmen som ska spänna under hakan. Så trots den korta sträckan spände jag in den så att jag inte längre fick in en hel knytnäve mellan remmen och hakan.
Samtidigt som Sissi svängde höger ut från uppfarten, svängde jag vänster ner mot korsningen. Jag gillar det hållet bättre då man slipper köra över de kullarna där sikten är så dålig. Med bra fart i början av nerförsbacken kunde jag släppa gasen då det rullade på bra ner mot fyrvägskorsningen där jag skulle svänga vänster. När jag började närma mig korsningen lade jag handen över bromsen på vänster sida och tryckte till. Panik! Bromsen funkar inte! Samtidigt som jag sätter ner foten mot marken för att sänka farten trycker jag till på höger broms och inser i all hast att det är försent! Innan jag vet ordet av är jag på andra sidan häcken liggandes bredvid moppen, som fortfarande ger ifrån sig det där surrande ljudet som bara moppar ger ifrån sig, tjippande efter andan. Ytterliggare ett par sekunder senare har jag omedvetet stängt av moppen, knäppt av mig hjälmen och tagit upp mobilen som jag (tack och lov!) hade i fickan. Då jag visste att Sissi inte hunnit långt ringde jag till hennes mobil - utan något svar! Då ringde jag istället hem till dem och ett par minuter senare satt båda mina svärföräldrar bredvid mig i hästhagen. Efter mycket kännande och klämmande hjälpte de mig upp i bilen där jag lades i baksätet och blev körd hem till dem. Jag fick hjälp in i Audin där jag lade mig i ett fullständigt nerfällt framsäte. Sissi körde till Hov där vi hämtade upp Thias på hans fotbollsträning. Vi kom inte långt innan det byttes chaufför och Thias satte den "tunga" foten på gasen.
Snabbar än vanligt in i Ängelholm togs det lite prover på mig (på akuten) innan de beslöt sig för att lägga mig i en ambulans och skicka mig vidare till Helsingborg.

Efter ett par röntgenbilder och extremt många prover kom läkarna fram till att det inte alls var sprickor i revbenen och vänster nyckelben, som jag nästan var övertygad om, utan mjälten som gjorde att jag hade så vansinnigt ont. Mjälten hade alltså spruckit men som tur var hade den skyddande hinnan, som ligger utanför mjälten, hållt sig kompakt och därför förhindrat en inre blödning som kunde lett mot förblödning. Därför hade jag nu en veckas tid att spendera på sjukhuset, framför mig - mindre kul! Med nålar och slangar fastsatta precis överallt på mina armar sa jag hejdå och godnatt till min älskade pojkvän och hans mamma innan jag fick ytterliggare en dos smärtstillande för att sedan försöka somna på den mindre bekväma britsen bland alla pipande maskiner och dylikt.


Idag är det min femte dag på Helsingborgs lassarett och jag ligger fortfarande på den obekväma britsen som får mig att längta, mer än någonsin, hem till vår stora säng med det fluffliga täcket.
Men de senaste dagarna har inte spenderats på riktigt samma ställe då jag i fredags fick en propp i höger lunga (förmodligen på grund av mitt alldeles för inaktiva sängläge) som försvårade min andning. Efter både röntgen och ultraljud på både ben och hjärta får jag nu medicin för detta också - toppen!
Positivt är i alla fall att jag mår bättre idag och har för första gången varit på toa utan hjälp! [ Ja, jag är stolt! :) ]

Jag vill tacka alla som besökt eller ringt mig stup i kvarten för att kolla hur jag mår, det betyder oerhört mycket att veta att ni är så många som bryr sig!


Kommentarer
Postat av: Magnus Pappsen Häggblad

Ja du min lilla tös, moppe av alla de olika hjulvarianterna som finns ;)Jag kunde förståt mig på en vurpa med cykeln eller en 08a i högersidan på AUDIn men en vurpa med moppen!

Nåja vännen min, du e tebax live and kicking.

krya på dig.

Älskar dig.

2009-08-25 @ 23:04:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback