Välkommen vecka 34

♥ Välkommen vecka 34 (33+0) ♥
 
Kroppen 
Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
 
Barnet

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster. Ca längd och vikt är 44 cm och 2 kg.

 
Egna tankar om föregående vecka
Denna veckan har magen börjat vara ivägen rejält! När jag stänger kylskåpet, eller andra skåp för den delen, är det ofta man slår i magen för att man står lika nära som man brukar. Åh att smita förbi vid trånga utrymmen utan att välta ner saker och ting är mer eller mindre omöjligt. Men det jobbigaste denna vecka har varit smärtan i bröstet (högra sidan) samt bak i ryggen som gjort det svårt att andas men då det släppte efter knappt en timme var det inget att oroa sig över och enligt BM beror det på att Knytet ligger med sina fötter upp under revbenen på just högra sidan. Ajaj var snäll mot din mamma! Enstaka förvärkar har jag även kännt av men inget jag inte överlever!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback