Samvetet

Sen Jessica kom har Ida verkligen hamnat i skymundan. Speciellt nu på senare tid när det händer så mycket med Jessica hela tiden. Riktigt dåligt samvete får jag dessutom när någon kommer eftersom hon då ser sin chans att bli sedd och genast är där för att bli klappad och kelad med. Stackars hund som knappt får någon uppmärksamhet.. Åh gormar gör jag åt henne också när hon skäller eftersom jag då enbart tänker på Jessicas öron och inte att hon kanske faktiskt vill något. Det får bli ändring på det här för min del! Ida måste också prioriteras och visas den kärlek som vi faktiskt känner till henne, hon är ju faktiskt som en familjemedlem!
 
Fina IdaGrisen, vi älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback