Att aldrig ge upp!

För tre år sedan sprang jag mitt första Vårruset med några kompisar i Halmstad. Eftersom jag då inte hade tränat särskilt mycket och därför var ganska ur form var mitt mål att springa hela rundan och inte ge upp och börja gå. Det gick på ren envishet! Året efter sprang jag med M's syster och då jag ansåg mig vara i bättre form var målet att springa de fem kilometerna under en halvtimme. Tiden blev lite dryga 32 minuter..
 
Hösten samma år gick jag och blev gravid därför var det mer eller mindre sluttränat för min del då. Sprang inte en meter efter det att plusset uppenbarat sig (varför liksom?!). Men nu i våras var det verkligen hög tid att ta tag i det där med springandet igen. Mammakilona skulle bort och jag hade ju fortfarande inte sprungit fem kilometer under en halvtimme. Så i början av mars började träningen på allvar och idag sprang jag mitt tredje Vårruset uppe i Halmstad. Tiden kanske ni undrar? Stolt kan jag meddela att jag idag sprang fem kilometer på 27 minuter och 47 sekunder. Alltså med bra marginal kvar till trettio-strecket - så jäkla skönt rent ut sagt! En sådan här sak är så himla bra för självförtroendet samt framtida mål eftersom det ger mersmak och får en att vilja fortsätta kämpa vidare med både träning och vikt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback