Att bli av med ett barn

Att Jessica går i sin egen värld och därför kommer ifrån oss är inte helt ovanligt så när hon då på Liseberg plötsligt är borta är det (oftast) inte hela världen eftersom hon bara gått för att kolla på skridskoåkarna, snögubbarna eller chokladhjulen. Hon har ju koll på vart vi är och kommer därför också tillbaka om man bara stannar kvar på samma ställe.
 
Samuel däremot som inte ens är 2 1/2 får man ha bättre koll på och därför oftast ha sittandes i vagnen så att han inte kan springa bort. Åh trots att man tycker att man har stenkoll så händer det som inte får hända; man blir av med honom! Det var i söndags när vi var på Nordstan och shoppade som M skulle gå och handla lite själv medan barnen ville leka på den lilla lekplats dem har vid den ena utgången. Sagt och gjort satte jag mig på den sittplats dem hade centrerat mellan de olika lekhörnorna medan barnen lekte. Men självklart ville dem inte leka med samma saker så hur jag än satt tvingades jag vända ryggen mot den ena. Åh så hände det! Efter att ha vänt Samuel ryggen i 30 sekunder var han försvunnen.
 
Snabbt sprang jag runt lekplatsen samtidigt som jag frågade Jessica om hon sett sin lillebror. Dessvärre hade hon ju lekt på andra sidan och därför inte alls sett vart han tog vägen så det var bara att rycka upp Jessica från golvet för att börja leta. Ut i mittgången, tillbaka till lekplatsen, ett varv i den närliggande leksaksbutiken, tillbaka ut i mittgången där jag sprang på M som då tog ytterligare ett varv i leksaksbutiken medan jag och Jessica försökte skanna av mittgången. Men med två veckor innan jul i ett av Nordens största varuhus var där såklart galet mycket folk så att försöka hitta en liten kille i den röran var helt omöjligt. Vid detta laget hade han varit borta i ungefär tio minuter och jag kände paniken komma ungefär samtidigt som högtalarutropet kom. "Viktigt meddelande till allmänheten; vi har en mycket liten kille i jeans och randig tröja som letar efter mamma eller pappa. Han finns vid informationen mitt i varuhuset."
 
Samtidigt som jag bara ville falla ihop en hög av lättnad ville jag bara släppa allt och springa till informationen så med Jessica i ena handen och barnvagnen i den andra småsprang vi igenom folkmassan för att komma fram och finna en helchockad Samuel sittandes uppe på disken med en mamma med barnvagn på ena sidan och en väktare på andra sidan. Varför han hade gått och vart dem hade hittat honom kommer vi aldrig få reda på eftersom jag såhär i efterhand inte alls kommer ihåg vad hon sa trots att jag pratade med henne. Men förmodligen har min hjärna fullständigt blockat det antingen av rädslan, chocken eller lättnaden som uppstod. Så galet tacksam är jag i alla fall att det var goda människor som hittade honom och bara tanken på att någon mindre trevlig typ skulle fått tag på vår son får mina tårar att rinna. Som förälder vill man ju göra allt för att skydda sina barn från allt ont i denna värld så nästa gång blir det koppel på dem båda två!
 
Tack o lov verkar han helt oberörd över händelsen och var sitt samma glada jag med en gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback