Ångesten

För tre år sedan var jag med om det här eftersom jag tydligen levde ett för stressigt liv.. Så när jag för lite drygt en månad sedan var med om nästan samma sak fick jag återigen ett uppvaknande om att det är dags att skruva ner tempot på livet.
 
Sen min första ångestattack (som läkarna först trodde var magkatarr) har jag lärt mig att andas igenom attackerna så att dem på så vis inte ska blomma ut och bli så fruktansvärda som den nu blev förra månaden. Vad som denna gång gick snett vet jag inte men när hela bröstet började krampa och jag blev alldeles kallsvettig och illamående gick det inte längre att fokusera på andningen och jag började hyperventilera och kräka vilket resulterade i att jag svimmade. Självklart blev paniken då ännu värre så jag ringde hem M från jobbet eftersom jag kände att jag inte var kapabel till att ta hand om barnen när jag mådde så fruktansvärt dåligt. 
 
Som sagt är detta resultatet av ett för stressigt liv så återigen har jag försökt att skruva ner tempot och istället för att försöka hinna med så mycket som möjligt försöka fokusera på de viktigaste sakerna i mitt liv. Att lägga tid på att bara vara med min familj i kombination med jobb och träning är alltså det jag lagt fokus på den senaste tiden därav den långa tystnaden på bloggen. Hoppas såklart på att tiden ska räcka till att fortsätta blogga men jag tänker inte stressa fram något utan endast sätta mig vid datorn när jag känner att jag har tiden till det..
 
Mest tid har såklart lagts på de här två som på våffeldagen glatt mumsade i sig våra hemmagjorda våfflor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback