När vår Samuel kom till oss!

Vår lille son var här inte ens fyra timmar gammal och snart är han redan fem månader - stoppa tiden!
 
Jessica kom till världen åtta dagar efter beräknad födsel och eftersom jag hört att andra barnet oftast kommer snabbare än första barnet hade jag hoppats på att inte gå över tiden någonting med Bebis. Men när vi passerat det datum vi var beräknade till (30/7) ringde jag och bokade en tid hos min barnmorska eftersom jag var ganska trött på att vara gravid och stor som ett hus. 
 
Fem dagar senare var jag hos min barnmorska eftersom Bebis fortfarande inte behagat titta ut trots ordentligt med förvärkar varje kväll i en veckas tid. Hon kände och klämde och konstaterade att det inte kunde vara särskilt lång tid kvar eftersom hon misstänkte att jag börjat öppna mig. Besöket avslutades med att hon gjorde en svepning på hinnorna som ibland om man har tur kan dra igång förlossningen. Efter detta åkte jag till Malenbadet med min två-åring för att åka rutschkana, hoppa i plurret och helt enkelt vara så aktiv som möjligt. Hela eftermiddagen hade jag sen rätt kraftigt med förvärkar, detta som jag tidigare bara kännt under kvällarna, så det kändes faktiskt som att det möjligen var på gång.
 
På kvällen när Jessica sen låg och sov i sin säng, M stod i duschen och jag låg nyduschad i soffan lät det som en ballong inuti mig sprack och sekunden senare gick vattnet. Under den sekund efter "poffet" och innan vattnet kom hann jag ställa mig upp så att allt hamnade på golvet. Sen stod jag där och kunde varken sluta "läcka" eller sluta skratta! Hela situationen var väldigt komisk samtidigt som jag nog var lättad över att förlossningen var igång så då brast jag helt enkelt ut i skratt. När jag väl lugnat ner mig lite tog jag mig till duschen där jag tvättade av mig samtidigt som jag räknade värkar och ringde upp till BB i Halmstad. Simultanförmåga! Under tiden jag gjorde detta väckte M Jessica samt packade ut både henne, hund och väskor i bilen så att vi sen kunde köra. På vägen till Halmstad stannade vi till hos M&M där vi lämnade av Jessica och Ida så att dem kunde få vara där under tiden vi var på BB. Lite jobbigt att säga hejdå till vår prinsessa men ganska skönt att berätta för henne att vi var fyra i familjen nästa gång vi sågs. 
 
Lite sega men så redo för att bli föräldrar till ännu ett barn!
 
Klockan elva var vi framme på förlossningsavdelningen i Halmstad och eftersom vi ringt upp och sagt att vi var på väg blev vi med en gång visade till ett rum där vi förhoppningsvis skulle föda fram en fullt frisk bebis. Precis som förlossningen med Jessica började det hela med att jag blev uppkopplad med två puckar på magen, den ena som mätte Bebis hjärtljud och den andra när och med vilken kraft värkarna kom. Men undersöka mig ville dem inte göra eftersom det ökade risken för infektionsrisk. Det var först klockan tre dem gjorde första undersökningen då det konstaterade att jag var öppen fem centimeter. Efter denna undersökning blev värkarna ännu kraftigare så då fick jag ta till luftgasen som precis som förra gången blev min enda smärtlindring. 
 
Tjugo över fem, när jag alltså kämpat mig igenom riktigt tuffa värkar i lite drygt två timmar, gjordes en ny undersökning med ett riktigt tufft besked. Läget var helt oförändrat! Jag var fortfarande bara öppen fem centimeter och där och då kändes det som det skulle bli världens längsta förlossning och att det fanns en risk att jag inte skulle orka. Barnmorskan såg nog min besvikelse när hon berättade läget och bad mig därför för typ tionde gången att byta ställning så att det kanske skulle gå lite fortare. Kämpade mig upp på knä (jag var ganska trött vid detta laget) och hängde över det uppställda ryggstödet på sängen med M på ena sidan och barnmorskan på andra när jag plötsligt kände ett akut behov av att gå på toa.
 
Ensam på toa satt jag sen och skrek så att nog hela BB hörde mig eftersom jag höll på att föda barn. Bokstavligen talat! Barnmorskan hann komma in och kände lite snabbt och enkelt att jag nog skulle skynda tillbaka till britsen eftersom det var lite bråttom. Hann knappt landa på britsen innan barnmorskan frågade mig och M om vi ville känna på bebisen huvud. Hade alltså inte barnmorskan kommit in på toa hade jag förmodligen fött i toaletten eftersom den inte ens krävdes tre krystvärkar innan vår son kom till världen 5.43. Jag öppnade mig alltså ingenting mellan tre och tjugo över fem medan jag öppnade mig de fem sista centimeterna på inte ens tjugo minuter. När han ville ut vill han verkligen ut! 
 
Efterlängtad lite kille på sin trötta mammas bröst!
 
Hela dagen låg vi sen i ett familjerum på BB och bara myste med vår lille kille men självklart ringde vi så fort vi fick chansen till vår så saknade dotter och berättade att hon blivit stora-syster till en söt liten lille-bror. Det var även under den eftermiddagen vi bestämde oss att vår son skulle få namnen Samuel Leo Maximillian. 
 
Mina trötta killar!

185 sprutor

Imorgon blir Samuel sex veckor så idag var första dagen på över ett halvår som jag slapp få en spruta blodförtunnande i benet. Så himla skönt! Tänk att jag ännu en gång klarade av att se förbi min fobi mot sprutor och faktiskt lät M sätta den där sprutan i benet på mig varje morgon innan jag klev ur sängen. Men nu är det som sagt klart och 185 sprutor senare är jag glad att det är över även om det var en självklarhet att göra det då jag aldrig skulle riskera min egen eller barnens hälsa.
 
Sista bilderna med Samuel på insidan togs fem dagar innan han kom till världen. Känns så längesen!

Prinsen


Vår lille prins är född och vi mår alla bra. Förhoppningsvis får vi komma hem till storasyster imorgon då jag även tänkt blogga lite mer. Nu ska här bara bebisgosas i vårt lugna familjerum på Halmstads BB. 

Längtan

Att det idag redan är den 30 juli är faktiskt lite ofattbart! Att vi redan gått igenom hela graviditeten med Bebis och faktiskt kan bli fyra i familjen vilken dag som helst är både lite läskigt och spännande. Men just idag lär det nog inte hända (man ska aldrig säga aldrig) vilket jag också kände på mig när jag vaknade imorse. Hur det blir imorgon eller till helgen har vi ju inte en aning om och även om man fruktar förlossningen och smärtan är ju längtan efter Bebis så mycket större.
 
Något annat vi längtat efter den senaste tiden är att få se slutresultatet av fotograferingen vi gjorde med Emelie i början av juli. Men nu behöver vi inte längre vänta eftersom vi ikväll fick alla bilderna! Åh vilka bilder! Vi är så grymt nöjda över resultatet att det inte fanns en chans för oss att bara välja ut några bilder. Självklart valde vi allihopa och självklart kommer vi anlita Emelie fler gånger, t.ex. på ett framtida bröllop.
 
En av favoriterna på min fina familj!
Foto Love by Emelie

Cravings

Egentligen har jag väl inte haft några riktiga cravings med Bebis så som jag hade med Jessica, då kunde jag ju äta potatis till frukost, lunch och middag i nio månader! Denna graviditet har jag haft lite olika sug men som mest i någon vecka och det har ju mest varit på sötsaker såsom choklad, ostbågar, skumbananer och vattenmelon. Men helst plötsligt dyker ett sug efter en viss maträtt upp som nu när jag ett par dagar sprungit runt och varit sugen på asiatiskt, tapas samt smörgåstårta. Just ikväll fick jag dämpat mitt sug efter asiatiskt då vi åt kyckling i sötsursås till middag men de andra två rätterna får vi nog snart ha till middag!
 
Dessa godbitarna blev vi bjudna på när vi var och firade Jessicas storkusin. Otroligt gott!