För ett år sedan

Kärlek på bild!
 
Idag är det ett år sedan vi körde ner till Helsingborg för att bli fotograferade av duktiga Emelie Ohlsson. Kan inte förstå att det redan har gått ett helt år men imorgon blir Jessica elva månader så det är bara att inse fakta, tiden går alldeles för fort! Men trots att det gått ett helt år sedan fotograferingen pirrar det fortfarande till i magen så fort man går in och kollar på bilderna då man genast minns den där underbara känslan av hur det var att vara gravid. Hur förväntansfull man var och hur kärleken till M bara växte sig starkare. Är så fruktansvärt tacksam över de här bilderna så det är en självklarhet att vi kommer anlita Emelie igen, både under nästa graviditet men även på vårt framtida bröllop. Magi skapar hon med sin kamera!
 

När vår Jessica kom till oss!

Igår hade vi varit en familj i hundra dagar och jag har fortfarande inte blivit färdig att publicera den där förlossningsberättelsen. Men bättre sent än aldrig..
 
Efter kvällsmaten tisdagen den 2 juli, medan M hjälpte sin farmor med hennes flytt, började jag sakta men säkert känna av lite värkar. Någon timme senare tyckte jag dem var ganska kraftiga men inte särskilt regelbundna då dem kom med allt mellan 10 och 45 minuters mellanrum. Vid tio gick slemproppen och vi började diska undan och göra iordning för att vara redo om vi skulle behöva åka in. Men då värkarna fortfarande inte var särskilt regelbunda gick vi istället och la oss för att samla energi. Dock blev det inte mycket sömn för mig den natten, dels för att jag var nervös, men även för att värkarna blev både kraftigare och tätare.
 
Vid fyra, när värkarna kom var tionde minut, gick jag istället upp och ringde till förlossningen i Halmstad. De tyckte jag hade kämpat på bra och var välkommen upp för att bli undersökt. Så sagt och gjort väckte jag M och vi gjorde oss iordning för att köra. På vägen upp åt vi några smörgåsar samt lämnade av Ida hos M&M som vi bestämt sen tidigare. Väl framme i Halmstad visade en barnmorska oss till ett rum där vi sen träffade en annan barnmorska. Hon frågade oss hur vi mådde och hur graviditeten hade gått samtidigt som hon fäste två puckar på min mage. Den ena pucken mätte Knytets hjärtljud medan den andra höll koll på när och med vilken kraft värkarna kom. Båda puckarna var kopplade till en skärm så att jag och M kunde se samma sak som barnmorskorna utanför rummet. 
 
 
När jag legat på britsen med puckarna fästa på magen i trettio minuter kom barnmorskan in igen och konstaterade det jag själv märkt av; värkarna hade börjat avta. Hon undersökte mig och berättade sedan att jag fortfarande var i latensfasen och alltså inte var öppen någonting därför rekomenderade hon oss att ta en promenad och sedan komma tillbaka. Så efter en timmes vandrande i Halmstads härliga (mindre härliga med värkar) backar var vi tillbaka i samma lilla rum och fick då reda på att förlossningen fortfarande inte satt igång så vi kunde lika gärna åka hem eftersom det kunde ta allt mellan två och tjugofyra timmar innan det hände något. Riktigt surt att sätta sig i bilen med Knytet fortfartande på fel sida men det var ju bara att acceptera läget och åka hem och samla mer energi.. 
 
Dock ville M inte köra hela vägen hem då Bjärehalvön hade börjat fyllas med turister vilket innebar att resan in till BB skulle ta MINST tjugo minuter extra hemifrån jämfört med om vi stannade i Båstad. Min plan var att köra ner till båten för att samla energi men när vi kom till M&M för att hämta Ida skrotades min idé ganska fort och det blev istället frukost innan vi blev uppsjasade till deras sovrum där vi tydligen skulle få någon slags vila. Visst fick M vilat, och såhär i efterhand är jag tacksam över att han var utvilad till förlossningen, men just i den stunden när han ligger och snarkar och jag kämpar med värkar var tionde minut ska jag erkänna att jag var lite irriterad. Eller snarare avundsjuk eftersom jag vid detta laget hade varit vaken över 24 timmar..
 
När klockan började närma sig sex på kvällen och vi då hade varit hos M&M sen åtta på morgonen började min sambo bli lite rastlös då han inte klarar av att bara (utöver en promenad) sitta rakt upp och ner en hel dag. Därför skulle vi precis börja göra oss iordning för att köra hem när värkarna började komma tätare. Följande två timmar satt jag sen i morfars fotölj och fick hjälp av M att andas igenom värkarna som vid detta laget kom så tätt att jag under tio minuter hade tre stycken. Nu kunde vi alltså äntligen köra upp till Halmstad igen eftersom det var det dem rekomenderat oss när vi kört hem på morgonen. Kom tillbaka när du har tre värkar under tio minuter! 
 
Dagens andra besök i Halmstad inleddes med att vi blev visade in ett nytt rum (om möjligt ännu mindre än det första) där vi sedan väntade in barnmorskan som efter en snabb undersökning konstaterade att jag var öppen tre centimer. Äntligen! Äntligen var vi igång på riktigt och äntligen skulle det snart vara över eftersom vi snart skulle få träffa vårt Knyte. Men innan dess väntade en lååång natt, en riktigt jävlig natt faktiskt - något vi tack o lov var ganska ovetande om.. 
 
De första två timmarna var ganska uthärdliga eftersom man var så glad över att det äntligen var dags men när klockan började närma sig midnatt var det hög tid att ta en dusch för att dämpa smärtan. Visst hjälpte det men inte någon längre stund så när jag efter duschen var tillbaka på britsen fick M fortsätta hjälpa mig ta mig igenom värkarna genom att få mig att ta djupa andetag. Vid halv tre blev jag erbjuden att testa, enligt mig, Guds gåva till förlösande kvinnor; lustgasen! Livet blev genast mycket trevligare och efter att inte ha druckit alkohol på nästan ett år var det härligt att bli lite sådär lagom berusad. Dock kände jag mig en stund senare lite schizofren då en del av mig ville ha lustgasen eftersom den dämpade värkarna rejält samtidigt som en del av mig inte ville ha den eftersom jag blev så snurrig och kräkfärdig. Därför bad jag M att ta lustgasen ifrån mig så fort han såg på skärmen att värken hade toppat och var på väg att avta. Detta funkade kanon ända tills han tog den ifrån mig trots att jag hade en värk, då hade nämligen pucken på magen lossnat så det syntes inget på skärmen. Kul såhär i efterhand - mindre kul just då!
 
När jag sen vid halv fyra hade tagit nattens andra dusch gick vattnet och värkarna blev om möjligt ännu kraftigare, därför ökades styrkan på lustgasen. En timme senare var jag alltså nästan helt väck när förlossningens mest kritiska tillfälle ägde rum; Knytets puls sjönk rejält! Plötsligt stod tre barnmorskor och en läkare runt mig och började klämma, undersöka och förbereda mig för kjejsarsnitt. Glömmer nog aldrig paniken i M's ögon! Lyckligt nog gick pulsen tillbaka när jag la mig på sidan så Knytet tyckte nog bara vi skulle få svettas där en liten stund. Busunge! 
 
Det mest kritiska ögonblicket var kanske när Knytets puls gick ner men det jobbigaste var utan tvekan när jag nästan var öppen helt och inte fick krysta riktigt än trots att det var det hela min kropp ville. I varenda utandning ville jag bara krysta och äntligen få se vårt barn men nej ..andas genom värkarna och krysta inte! var det enda jag fick höra innan jag äntligen var öppen tio centimeter. Åtta krystvärkar senare föds en blå liten flicka och då ingen berättat för M att bebisar är lite blålila när de kommer ut tyckte han att de tre sekunderna det tog innan hon skrek var de längsta tre sekunderna någonsin. Men allting var ju precis som det skulle och när jag fick upp henne på bröstet och vi fick se denna perfekta lilla tös med tio fingrar och tio tår var det för oss båda svårt att hålla tillbaka tårarna. Underbara lilla mirakel! 
 
Påsarna under ögonen avslöjar lite hur trött jag var..
 
Vår dotter kom alltså till världen torsdagen den 4 juli 8.57, 52 cm lång och 3985 g tung, och när man såg tillbaka på förlossningen i sin helhet någon timme senare var det ju inget snack om att man inte skulle ha fler barn. Det är självklart att det stundtals gjorde jävligt ont men jag kände aldrig att jag ville ge upp för att jag inte orkade längre trots att jag varit vaken i över 48 timmar när hon väl kom. Det är ju en helt otrolig upplevelse och jag är så glad att jag nu skrivit om den så att vi sen kan gå tillbaka och läsa om den eftersom minnet lätt sviker.
 
Så liten i pappas trygga famn!
 

Hundraåttiofem

Det kändes riktigt konstigt men samtidigt så skönt att M inte satte en spruta i benet på mig imorse. Detta har han gjort varje morgon sen den 11de februari då vi gick in i vecka tjugo i graviditeten. Har aldrig varit särskilt glad för sprutor (har skrivit om nervositeten inför sprutorna här) därför är det riktigt skönt att nu blicka tillbaka och inse att vi faktiskt klarade det. Vi klarade att sätta 185 (!) sprutor i mitt ben! Inget vidare snyggt blåmärke man ligger inne med nu men det var det ju värt för att jag och Jessica skulle må så bra som möjligt.
 
Vackra gul/gröna blåmärken!

Förlossningsberättelse

Vår tös är idag redan två veckor så jag tänkte att det var hög tid att börja skriva på förlossningsberättelsen innan jag glömmer för mycket. Kommer nog publicera en del av berättelsen här så håll utkik!

Nej

Nej det har inte kommit någon bebis och nej jag gör inte så mycket mer än att vilar och laddar inför den kommande förlossningen. Så nej därför har jag inte så mycket om blogga om just nu heller.. Tråkigt, I know, men känns som jag kommer blogga mer senare när vi börjat vårt nya liv. Vårt liv som föräldrar, längtar!
 
Åh vad vi längtar efter dig nu! 
Foto: Emelie Ohlsson
 
 

Kräftan

Då vi är förbi den 22de juni och garanterar kommer bli föräldrar innan den 22de juli kommer vi få en liten kräfta och därför har jag nu läst på lite om just det stjärntecknet.
 
Kräftan är känslig och mottagliga för intryck. Deras mottaglighet gör att deras sinnestämningar kan växla snabbt. De är samtidigt reserverade och ibland rädda för att visa upp sitt stora känsloregister. De har ett stort behov av att ta hand om andra, de bryr sig och fäster sig lätt vid andra, är försiktiga och mjuka. De är ofta beroende av bekräftelse på att de duger och de har ibland problem med självförtroendet eller att de tar sig själva på ett lite för stort allvar. Kräftor behöver trygghet och skaffar sig det genom att ha ett ombonat hem, omger sig med mycket saker eller håller fast vid gamla minnen. De älskar god mat, är oerhört fantasifulla och de är fulla med idéer och inre bilder. De har mycket gott minne och har svårt att släppa ifrån sig vare sig vänner, älskade, saker eller en idé. 
 
Kräftan kan ofta visa sig upp ett kallt och hårt yttre men detta är bara ett skal och innerst inne flödar känslorna, den känsliga kräftan är bara rädd för att bli sårad eller för att känna sig otrygg. De tar sällan första steget utan avvaktar och väntar på att den andre skall ta initiativet. Trots reservation och blyghet så gillar kräftan att stå i centrum. Om den får rätt uppmärksamhet kan kräftan då krypa ut ur sitt skal och blomma upp, skratta och visa upp en mycket spontan sida. Kräftan är mycket romantisk, godhjärtad och oftast en väldigt bra förälder. Kräftan är försiktig i kärlek för att inte bli sårad. Kräftan söker efter ett varaktigt förhållande och när de väl inlett ett förhållande gör den allt för att hålla fast vid sin partner. Lämpliga yrkesval: Allt där de får sköta andra, ex. sjuksköterska, lärare, kurator, eller yrken som har anknytning till sjön, ex. fiskare.
 
Det ska bli spännande att se om vår bebis kommer leva upp till sitt stjärntecken och om den kommer bli lik sin kusin eller farfar som också är/var född i kräftans tecken. 
 
M som busar med en riktigt glad liten kräfta
 

Välkommen vecka 41

Besöket hos barnmorskan gick bara bra - värdena var bra, Knytet ligger kvar där h*n ska och vi fick lite tips på vad som göras åt mina gravidbesvär såsom domnade fingrar och svullna fötter. Skönt att få träffa BM men vi hoppas alla på att det var vårt sista besök och att vi slipper åka dit på tisdag då vi bokat ny tid.
 
Funderade på om jag skulle skriva ett vecko-inlägg denna onsdag men kom fram till att jag hoppar det och istället bara lägger ut bilder på den just nu riktigt stora och riktigt tunga magen. Man ser på bilderna hur tung magen är eftersom den nu nästan hänger ner mot golvet. Tungt!
 
♥ Välkommen vecka 41 (40+0) ♥

Beräknad födsel för Knytet

Dagen med stort D är här! Dagen vi längtat efter sen många månader tillbaka. Dagen som är så mycket större än både julafton och födelsedagen i mina ögon. Nu får vi bara se om Knytet också tycker att det är en bra dag att komma ut. En bra dag att få börja vårt nya liv, vårt liv som en familj. Åh va vi längtat!
 
Så glada vi blev när testet visade plus blir vi nog inte igen förrän vi får hålla vår bebis

Midsommarmagen

Syster tog en fin magbild på midsommar som nog hamnar i ram. Blir ett fint minne av graviditeten!
 

Bildbomb från babyshowern

Åt gott gjorde vi innan vi utförde den skrattfyllda leken gissa bajset. Galet roligt!

Sneak a peak

I våras gick jag en fotokurs online som jag verkligen var supernöjd med. Lärde mig hur mycket som helst! Åh igår träffade vi tjejen bakom kursen då hon skulle hjälpa oss föreviga vår kärlek till varandra och vårt Knyte. En magisk kväll i Helsingborg med otroligt duktiga Emelie och vi är nu riktigt spända på resultatet då vi har fått tjuvkika på två bilder som jag delar med mig av här..
 
Att man bara kan ta så fina bilder är helt otroligt! Emelie är så himla duktig med att jobba med ljuset vilket hon verkligen visade igår. Åh så fint!

Åttonde besöket

I onsdags besökte vi (älskar att M alltid vill följa med mig!) barnmorskan för åttonde gången och då jag hade haft riktigt dåliga blodvärden förra gången var jag lite orolig över att dem fortfarande inte var bra. Detta var egentligen det enda jag oroade mig över då alla mina andra värden sett bra ut under hela graviditeten. När jag skrev in mig hade jag hb 131 men när jag senast var där hade mitt hb sjunkit till 102 vilket förklarade min trötthet och min huvudvärk så det var bara att sätta igång och knapra järntabletter. Nu var ju bara frågan om det gett resultat? Men jodå mitt hb var uppe på 119 och även om det kanske fortfarande inte är bra så är det en bra bit på vägen. Skönt! Åh som sagt såg allt annat också bra ut - ph-värdet var bra, vikten var helt ok (men oj vad jag längtar tillbaka till ViktVäktarna), mitt hjärta slog som det skulle och bebisens hjärta slog fort och jämnt precis som det ska hos en aktiv liten bebis. För aktiv det är den! Det fick även BM känna på när hon skulle försöka lyssna eftersom bebisen fick en ett par bra sparkar rätt på mikrofonen. Härligt! 
 
Gårdagens outfit på mig och magen

Senaste önskelistan

Pläd (IKEA) - Hjulskydd (BRIO) - Örontermometer (BRAUN) - Babysitter (BabyBjörn)

10 veckor kvar

Det är nu bara tio veckor kvar till BF för Knytet och det känns att det verkligen börjar närma sig! Jag har nu helt och hållet slutat arbeta och går alltså bara hemma och förbereder och planerar inför att vi ska bli tre. Så himla mysigt! Igår var vi och skrev på faderskapsintyget om att M är pappa till vår skatt och idag ska vi till Halmstad och gå på guidetur på BB. Jösses va nära det är nu! 
 
Under förra veckans besök på IKEA fick en ram till UL-bilden följa med hem så nu står den så fint på byrån i sovrummet. I bakgrunden ser man senaste tillskottet i Knytets garderob, en overall till hösten från M&M. Tack! 
 
De sista tio veckorna tänkte jag blogga varje onsdag, då vi går in i en ny vecka, om vad som sker i graviditeten, hur jag mår och hur vår bebis utvecklas där inne så håll utkik senare idag då första inlägget publiceras här på bloggen.

Frånvarande

För en vecka sedan tog jag en paus från allt som inte hade med jobbet att göra. Jag var riktigt trött i huvudet och utmattad rent psykiskt så en kväll rann bägaren över vilket resulterade i att jag satt i badrummet och grät ett par timmar. Men nu mår jag bättre, är utvilad och betydligt gladare. Skönt att det bara var en liten svacka som jag med glädje lägger bakom mig. 
 
Åh när man mår bättre orkar man fokusera på mer än bara jobbet så efter dagens arbetspass blev det lunch med M&M. Trevligt trevligt!

Teamwork när det är som bäst!

Sensommaren 2009 var jag med om en trafikolycka (som jag skrivit om här) vilket resulterade i en vecka på sjukhuset. Detta resuterade i sin tur att det bildades en blodpropp i mitt ben som sedan vandrade upp till lungan och försvårade min andning. För att förebygga risken för nya blodproppar fick jag gå på en kur i tio dagar med läkemedlet Innohep i form av sprutor, efter det att jag kommit hem.
 
På återkontrollen någon vecka senare meddelade min läkare mig att det fanns en liten risk att jag skulle bli tvungen att använda mig av detta läkemedel igen den dagen jag blev gravid. Så när jag träffade min barnmorska första gången informerade jag henne om detta och hon skickade ärendet ner till experterna i Lund då hon inte själv ville ta ett så pass viktigt beslut. Åh mycket riktigt ansåg dem att min läkare tyvärr hade rätt - det var dags att börja med blodförtunnande sprutor igen. 
 
Så imorse innan min sambo körde till jobbet väckte han liv i mig, tog tag i en bit hud på mitt lår och såg till att jag fick min första dos av läkemedlet. Detta ska han fortsätta göra varje morgon fram till sex veckor efter förlossningen så det lär gå några sprutor - närmre bestämt ca 180 stycken! Både han och jag har varit lite nervösa inför hur detta skulle gå när vi har pratat om det - han för att han aldrig gjort något liknande och jag för att jag inte är särskilt förtjust i sprutor. Men efter dagens första spruta, som gick kanon, har bådas nervositet släppt - det här fixar vi två utan problem!
 
Små söta sprutor som vi kommer handskas med varje dag. Fixar vi!

Första bilderna

Det var inte bara shopping vi ägnade oss åt i Helsingborg igår utan den viktigaste händelsen på dagen var när vi äntligen fick se vårt Knyte. Två små söta fötter, tio fingrar och ett litet hjärta som slog som det ska var saker vi fick se på skärmen framför oss. En helt underbar upplevelse och det är helt galet att vi är dem som skapat denna krabat som kommer ut till oss i slutet på juni. Längtar!
 
En leende liten bebis!

BRIO

Igår när vi var i Helsingborg och shoppade lite införskaffades den sista huvuddelen i vår Brio-samling. Så nu har vi barnvagnen Sing med ligg- och sittdel samt babyskyddet Primo som passar perfekt i vagnen. Lovely! Så nu tycker jag vi ska vrida upp temperaturen på ugnen så att vår lill* skatt kommer ut till oss snart!
 
Travelkit Sing med ligg- och sittdel
 
 

Navy Blue

Högen med saker till Knytet har börjat växa och dem senaste sakerna är en filt från blivande gammelmormor&morfar samt ett par Converse från sina föräldrar. Mamma och pappa har ju likadana fast i några storlekar större. Så nu har hela familjen SchönHäggblad navy blå Converse - lovely!

Wishlist for our baby

Klickade mig in på Jollyroom och hittade en massa fina saker som gärna får dyka upp hemma hos oss innan vi blir tre!

Tidigare inlägg